Efter den delredovisning vi hade innan uppsatsskrivandet föll en del pusselbitar på plats. Jag har en tendens att krångla till saker lite för mycket ibland. Drar mig av någon anledning alltid åt att vara lite kryptisk och försvåra min gestaltning, både för mig själv och andra. Jag som egentligen gillar det enkla har någon idé om att det gör hela tiden behöver utveckla och bli mer avancerat. På delredovisningen visade jag upp de projektioner som jag gjort (se tidigare blogginlägg). Jag ville förmedla kroppsspråket i en kontext, men efter redovisningen och bra respons från klassen kom jag till insikt... Det som jag hela tiden haft i mitt bakhuvud och som fasinerat mig är...
mellanrummen
Jag har en tanke om att det inte bara är vår kropp som förmedlar kommunikation, utan även de mellanrum som bildas när vi pratar. Mellanrummet mellan sändaren och mottagaren, men främst mellanrummet som bildas mellan våra händer när vi pratar. Vad är det vi formar/bygger mellan våra händer? Kan dessa mellanrum förmedla en känsla eller föra vidare information. Vad bildas för mönster? Jag menar att alla har vi vårt mellanrum och vad säger just ditt mellanrum?
För att komma åt detta rent visuellt har jag fotograferat mina egna händer när jag pratar, pratar om ämnen som engagerar mig, som gör mig arg, som gör mig glad, som inte engagerar mig. Är mitt mellanrum olika beroende på vad jag vill säga?
Bild som inspirerar mig just nu:
Bild hämtad från; http://www.pinterest.com/pin/210332245067523814/
Konstnär okänd.
Nu är jag i fasen då jag redigerar mina fotografier på händer. Vill jobba med lager och genomskinlighet när jag monterar dem för att se vilken form på mellanrummet de skapar och vad denna form förmedlar. Måste klura ut någon smart lösning på montering också...
Tack för mig så länge!
Häj
