måndag 6 januari 2014

Uppslukad

Det har varit väldigt dåligt med inlägg här på sista tiden... Mitt liv och mina reflektioner har uppslukats av uppsatsen och allt skrivande. Men nu äntligen är den inskickad!

Efter den delredovisning vi hade innan uppsatsskrivandet föll en del pusselbitar på plats. Jag har en tendens att krångla till saker lite för mycket ibland. Drar mig av någon anledning alltid åt att vara lite kryptisk och försvåra min gestaltning, både för mig själv och andra. Jag som egentligen gillar det enkla har någon idé om att det gör hela tiden behöver utveckla och bli mer avancerat. På delredovisningen visade jag upp de projektioner som jag gjort (se tidigare blogginlägg). Jag ville förmedla kroppsspråket i en kontext, men efter redovisningen och bra respons från klassen kom jag till insikt... Det som jag hela tiden haft i mitt bakhuvud och som fasinerat mig är...






mellanrummen





Jag har en tanke om att det inte bara är vår kropp som förmedlar kommunikation, utan även de mellanrum som bildas när vi pratar. Mellanrummet mellan sändaren och mottagaren, men främst mellanrummet som bildas mellan våra händer när vi pratar. Vad är det vi formar/bygger mellan våra händer? Kan dessa mellanrum förmedla en känsla eller föra vidare information. Vad bildas för mönster? Jag menar att alla har vi vårt mellanrum och vad säger just ditt mellanrum?

För att komma åt detta rent visuellt har jag fotograferat mina egna händer när jag pratar, pratar om ämnen som engagerar mig, som gör mig arg, som gör mig glad, som inte engagerar mig. Är mitt mellanrum olika beroende på vad jag vill säga?






 
 
Bild som inspirerar mig just nu:
 
Konstnär okänd.


Nu är jag i fasen då jag redigerar mina fotografier på händer. Vill jobba med lager och genomskinlighet när jag monterar dem för att se vilken form på mellanrummet de skapar och vad denna form förmedlar. Måste klura ut någon smart lösning på montering också...

Tack för mig så länge!
Häj

lördag 30 november 2013

Talar flytande; Kroppsspråk

 
 
 
 
 

Lite tankar kring det jag håller på med

Känner att jag behöver reflektera över vad jag gör nu. Har så många tankar som bara blir halvtänkta. Måste börja tänka helt. Göra helt. Vill förmedla berättelser med kroppsspråket. Kan man göra sig förstådd med hjälp av bilder, kroppsspråk och tonläge?

Vill öva mer på kroppsspråket, bli tydligare och mer medveten om vad jag förmedlar. Tänker att det är något jag kan ha stor nytta av i min roll som lärare, både i bildämnet, för att medvetengöra eleverna kring visuell kommunikation men också i de situationer man möter elever som har svårt att förstå språket.

Vecka 48

Denna veckan har jag jobbat med foto och projektion. Släpade med all utrustning till ateljén och började testa mig fram. Tänkte att jag först skulle jobba med stillbilder, eftersom jag var rätt mätt på film från förra gestaltningen, men insåg efter ett tag att detta blev alldeles för lamt och att kommunikationen delvis försvann. Därför har jag istället valt att börja göra små stop motion-klipp. Gjorde först klipp med endast kroppsspråk. Men det är så svårt att veta vad de kommunicerar. Kommer det fram det jag vill? Kan kroppsspråket tala för sig själv? Blev efter detta osäker på vad filmerna sa. Började då projicera bilder på min kropp, sätta in mig själv i sammanhang. Vad förmedlas då? Läser man in saker då som jag inte ser?

Ville göra det "enkelt", vilket jag många gånger har svårt för, försöker alltid slå knut på mig själv, men denna gången ville jag plocka ut det enkla, grunden i min tanke, och börja där.

Kände att jag behövde gå tillbaka och kika på vad mitt syfte med detta tema var från början. I mitt första inlägg i denna gestaltning skrev jag; Den icke-verbala kommunikationen ser jag som en viktig del i bildundervisingen och därför vill jag fördjupa mig ytterligare i denna. Jag ville uppmärksamma den icke-verbala kommunikationen, så som kroppsspråk, tonläge och bilder för att medvetengöra människor om vikten av dessa tre komponenter.

Med detta gestaltningsarbete vill jag plocka fram kroppsspråket i ljuset. Får känslan av att vi många gånger glömmer eller inte är medvetna om vad vi egentligen förmedlar till vår omgivning. Vi säger en sak, men kroppen säger något annat. Tror att vi genom att lära oss använda kroppsspråket på ett mer medvetet sätt kan undvika många missförstånd.

Fortsättningsvis vill jag undersöka kroppsspråket i en motsägelse. Vad händer om ord, bild och kroppsspråk inte överensstämmer med varandra?

Referens