Vecka 48

Denna veckan har jag jobbat med foto och projektion. Släpade med all utrustning till ateljén och började testa mig fram. Tänkte att jag först skulle jobba med stillbilder, eftersom jag var rätt mätt på film från förra gestaltningen, men insåg efter ett tag att detta blev alldeles för lamt och att kommunikationen delvis försvann. Därför har jag istället valt att börja göra små stop motion-klipp. Gjorde först klipp med endast kroppsspråk. Men det är så svårt att veta vad de kommunicerar. Kommer det fram det jag vill? Kan kroppsspråket tala för sig själv? Blev efter detta osäker på vad filmerna sa. Började då projicera bilder på min kropp, sätta in mig själv i sammanhang. Vad förmedlas då? Läser man in saker då som jag inte ser?

Ville göra det "enkelt", vilket jag många gånger har svårt för, försöker alltid slå knut på mig själv, men denna gången ville jag plocka ut det enkla, grunden i min tanke, och börja där.

Kände att jag behövde gå tillbaka och kika på vad mitt syfte med detta tema var från början. I mitt första inlägg i denna gestaltning skrev jag; Den icke-verbala kommunikationen ser jag som en viktig del i bildundervisingen och därför vill jag fördjupa mig ytterligare i denna. Jag ville uppmärksamma den icke-verbala kommunikationen, så som kroppsspråk, tonläge och bilder för att medvetengöra människor om vikten av dessa tre komponenter.

Med detta gestaltningsarbete vill jag plocka fram kroppsspråket i ljuset. Får känslan av att vi många gånger glömmer eller inte är medvetna om vad vi egentligen förmedlar till vår omgivning. Vi säger en sak, men kroppen säger något annat. Tror att vi genom att lära oss använda kroppsspråket på ett mer medvetet sätt kan undvika många missförstånd.

Fortsättningsvis vill jag undersöka kroppsspråket i en motsägelse. Vad händer om ord, bild och kroppsspråk inte överensstämmer med varandra?

Referens