Efter förra veckans handledning, då jag trodde att jag var på gång och hade stenkoll på vad jag skulle göra, har jag kört fast. Jag som visste exakt vad jag skulle göra. Jag hade fått in en del berättelser kring när folk känner sig betraktade/iakttagna, hade bokat fotostudion för att filma och trodde att jag hade läget under kontroll. Men precis då fastnade jag, fötterna fastgjutna i betongen och visste inte hur jag skulle ta mig loss. Frustrationen och stressen kom krypande, de jag skulle filma lämnade stan och jag stod själv kvar... Började fundera på hur jag skulle samla in filmer utan att behöva vara bunden till fotostudion (var inte beredd på att släppa det mediet) och kom fram till att mobilfilm fick det bli i stället.
Materialet fanns där, men jag visste inte hur jag skulle få ihop det. Hur skulle jag sätta samman filmerna med berättelserna?
Med frustration och hopplöshet i kroppen åkte jag till HDK för att slippa sitta hemma och stirra in i väggen. På skolan satt Viktoria iklädd en tröja som sammanfattade mitt arbete. Nu visste jag hur jag skulle få ihop det!
Jag ska göra en film med mina blickar och berättelser invävda i varandra. En film uppdelad i små-filmer som spelas upp parallellt.
Nu är det bara till att börja klippa och redigera, något jag aldrig gjort tidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar